Jag kom till världen på...(nu var det nära att jag började skriva på Kim Larsens sång) :) Nä men allvarligt, jag föddes en lördagsmorgon klockan 09.09 på Nacka BB på fria 70 talet. Jag var normal lång och tjock. Enligt min mor kunde inte min far närvara vid förlossningen då han var ute på arbete. Men när han väl kom så hade han med sig en guldring med en stor "diamant" i till henne som en kärleksförklaring på att hon fött en dotter till honom. Men det var nog bara en slipad glasbit misstänker jag. Allt gott och så levde lyckliga...

Kanske inte riktigt så lyckligt var det måste jag nog tillstå denna berättelse. Men för mig så var min barndom lycklig och jag visste inget annat som barn. 

Jag växte upp och bodde som barn i en klassisk förort till Stockholm. Många barn på alla gårdarna och mycket hyss hittade vi på. Allt ifrån att tjuvbada på badet om som låg mittemot mitt hus som sommarkvällarna till att plinga på dörrar och springa för livet. Eller så lekte vi burken eller kull som "vanliga" barn gör. Vad nu vanliga barn är för något ;)

Jag hade det rätt så bra och många kompisar. Min mamma arbetade som hushållerska på dagis som det då hette men även på fritids. Min pappa drev eget företag och pengar hade vi väl inte ont om. Vi var nog den första familjen i mitt höghus som införskaffade oss en VHS alltså en videobandspelare som det då hette. Värsta lyxen! Vi hade en rätt så tuff Saab och vi hade även motorbåt som kunde åka fort. Vi var ofta ute på en ö i skärgården som egentligen var en fågel-ö men varken militären eller militärpolisen sa något då pappa kände typ alla.

När var det som min barndomslycka vände då? Ja, jag skulle nog säga att det var en kall vinterdag då min pappa valde att avsluta sitt liv. Fast med facit i hand så kan jag idag som vuxen förstå att lyckan vänt flera år innan. Men som jag nämnt tidigare, så visste jag inget annat och detta var ju mitt liv och min normala vardag.