Jag tror på ett liv efter döden. Jag tror också att man kan träffa sina nära och kära i sina drömmar ibland. Jag har gjort det förut men nu var det länge sedan. Men inatt inträffade det igen!

En bil stannade till precis framför mig och framför ratten satt en okänd kille för mig på ca 30 år. I baksätet satt tre äldre damer varav en var min mormor som har varit död i över 15 år. Medan jag tog mig snabbt fram till sidodörren bakom föraren sa jag till min äldsta son att det här är min mormor (Han minns inte hur hon såg ut då han var väldigt liten när hon dog). När jag kommer fram till dörren ser jag mormor och jag ser även min egen spegelbild i rutan. Plötsligt säger jag till mig själv att det här är en dröm eftersom jag vet att hon egentligen är död. Jag säger även högt för mig själv att det är bäst att jag skyndar mig innan jag vaknar.

Jag öppnar dörren och säger högt: "Mormor!" Jag minns inte om hon hinner svara men snabbt så står jag på knä och kramar om henne hårt. Jag har lagt mitt huvud mot hennes bröstkorg och kan känna hennes värme, hennes andetag och hennes doft. Hon luktade alltid så gott! Jag ser att hon har en del packning med sig och jag frågar om det finns fler fotografier där. (Eftersom jag börjat att släktforska så har en del frågor uppstått) Hon säger att det inte finns fler och när jag frågar henne vilka alla personerna är på de som vi har så säger hon att hon faktiskt inte vet.

Jag förstår att hon är på väg någonstans och får veta att det är upp till Norrland, till Torpshammar. Jag frågar om mina båda mostrar alltså hennes döttrar vet om att hon kommer. Nä, får jag till svar. Jag känner inombords att de kommer att bli så glada att få träffa henne igen!

Jag har under hela dagen försökt att förstå vad hon egentligen vill säga mig. Men så kom jag på det! Nu kommer jag att kunna åka upp utan min sambo utan att vara rädd när jag ska sova. Både för synliga och osynlig typer ;) För mormor kommer ju att vänta på mig däruppe!

Min fina mormor när hon var ca 12 år.

 

deninrekampen

10 juli 2016 16:56

Hittade precis din blogg, lär bli en blogg jag fastnar på! ;)

Jag tror med på ett liv efter döden, dock skrämmer döden mig något fruktansvärt.. Men så vackert att du fick träffa din mormor i drömmen! Det kan du säkert bära med dig länge!! Så vacker bild på din mormor!

Va rädd om dig!

http://deninrekampen.bloggplatsen.se

jaget-mamman-sjukskoterskan

27 augusti 2016 17:54

Tackar så ödmjukast och jag ber om ursäkt att jag inte svarat tidigare. Semestertider har det ju varit... sen är jag inte ofta ute och uppdaterar.
Det finns så mycket som jag skulle vilja berätta om men tiden räcker ju inte alltid till tyvärr ;)

Jag var också rädd för döden förut men trots att jag arbetar med människor som ofta får hemska cancersjukdomar så är jag inte rädd för döden. Bara orolig för hur jag ska dö. Många av mina patienter som idag inte lever finns med mig mentalt nästan dagligen. Jag kan ofta höra deras kloka ord i mitt huvud när jag funderar eller oroar mig över något. Jag hör deras röster väldigt tydligt. Men om det bara är något jag inbillar mig vet jag inte. Det bara "poppar" upp ;) Fast det är bara det patienter som jag hade ansvar för och fick en nära kontakt med. De andra har jag aldrig hört säga något ;)

Var rädd om dig du också !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag åkte upp till mitt sommarhus, det som jag och min sambo övertog när mormor inte längre kunde klara av det längre. Min mormor avled året därpå så det var nog lägligt.    Under många år (ca 12 år) så har både jag, sambo och barnen sovit där til...

Är gränsen nådd?   Nu har jag under en längre inte haft någon vidare hälsa. Dessutom har jag ådragit mig en förkylning som jag inte tycks bli av med. Jag har nu börjat misstänka att min dåliga hälsa nu beror på stress. Det värsta är att stressen ...

Jag kom till världen på...(nu var det nära att jag började skriva på Kim Larsens sång) :) Nä men allvarligt, jag föddes en lördagsmorgon klockan 09.09 på Nacka BB på fria 70 talet. Jag var normal lång och tjock. Enligt min mor kunde inte min far närv...